Nedan finner du ett axplock av inflammationer som din hund kan drabbas /lida av en del av dessa kan du lösa
själv men en del kräver veterinärvård. Är du osäker kontakta alltid din lokala veterinär för
konsultation och råd - dröj inte för länge och experimentera inte.

Analsäcksinflammation

Analsäckarna hos hunden är två körtlar, som sitter på vardera sidan innanför

ändtarmsmynningen. Dessa körtlar producerar ett illaluktande sekret. Det händer, att de blir

inflammerade och täpps till, så att de inte kan tömmas normalt. Sekretet ansamlas då, och

en infektion kan uppstå. Problemet återkommer ofta hos vissa hundar.

Kontakta veterinär - vid kraftig analsvullnad - vid bölder i närheten av analöppningen - när

egenvård inte hjälper.

BEHANDLINGSRÅD

Var observant. Tvätta runt analöppningen med ljummet vatten eller desinfektionsmedel. Du

kan själv tömma analsäckarna genom att med tummen och pekfingret ("kl. 7 och kl. 5")

trycka framåt-bakåt runt dem. Använd en pappersnäsduk e. dyl. som skydd, när du trycker

på körtlarna. Tvätta rent efteråt. Om du är osäker be att någon visar dig första gången så att

du inte gör illa din hund.

Apotekets råd :

Behandla i 3-4 dagar med ett lämpligt desinfektionsmedel tex.

• Hibitane obstetrisk creme 1 % eller

• Jodopax Hud och Sår eller Jodopax vet. till bruksfärdig lösning späds 4 ml. med

1 liter vatten.

Magproblem

Orsakerna till mag - och tarmlidande som oftast visar sig genom kräkning och diarré kan

orsakas av t.ex. snabba foderbyten, olämplig kost, tarmvred, infektion, stress m.m. Har

hunden blodiga diarréer eller kraftiga kräkningar som inte ger med sig, ska du omedelbart

uppsöka veterinär, då hunden snabbt kan bli uttorkad.

En frisk hund har ett vätskebehov (genom mat och vatten) som ligger på ca 0,5 dl vätska per

kilo kroppsvikt och dygn. Vid kräkning, diarré, hårt arbete och varmt väder ökar hundens

vätskebehov.

Vid diarré och kräkningar (som inte orsakats av blockering av främmande föremål i

matsmältningskanalen, då ska veterinär omedelbart kontaktas) kan du prova att sätta

hunden på diet

Dag 1: Låt hunden vara utan mat i minst 24 timmar. Köp Canicur hos veterinär och ge det

tillsammans med lite ris avkok. Hunden ska ha fri tillgång till friskt vatten.

Dag 2: Får hunden behålla vätska ge små mängder av risavkok (i annat fall ska du kontakta

veterinär).

Dag 3: Ge små portioner, flera gånger per dag, bestående av 3 delar välkokt ris + 1 del kokt

fisk eller fiskbullar

Dag 4: Fortsätt enl. dag 3, men öka sakta portionsstorlekarna. Går detta bra och hunden får

behålla maten, kan man efter ett par dagar successivt börja blanda in det ordinarie fodret.

Har hunden återkommande problem bör man söka hjälp för att utreda vad som orsakar

dessa.

Mag - och tarmkatarr

Kan orsakas av virus eller bakterieinfektioner. Inälvsparasiter. Kolla alltid först efter

inälvsparasiter, innan annan behandling sätts in. Olämplig utfodring eller snabba foderbyten

är vanliga orsaker. För mycket mat, kan vara en orsak.

Kontakta alltid veterinär:

- om en hund inte får behålla vätska

- om en valp har diarré eller kräks

(Valpen drabbas lätt av vätskeförlust när den kräks eller har diarré.)

- vid blodig avföring

- vid diarré hos vuxen hund i mer än en vecka

- vid undertemperatur, dvs. under 38 grader

- vid temperatur över 39 grader

- om hunden är allmänpåverkad

Förhudskatarr

Många hanhundar drabbas av förhudskatarr. Den uppstår genom förändring av

bakteriefloran, som finns normalt under förhuden eller i förhudssäcken. På vissa hundar vill

förhudskatarr ofta komma tillbaka.

Symptom :

hunden slickar sig ofta kring förhuden illaluktande, gult sekret uppträder rikligt kring penis.

Vid en kraftigare infektion blir området rött och irriterat.

Kontakta veterinär om hunden är påtagligt irriterad - om svullnad uppstår om egna åtgärder

inte hjälper efter 4-5 behandlingar.

Spola förhuden noggrant med desinfektionslösning, så snart du märker, att en förhuds katarr

är på gång. Det är viktigt att lösningen tränger ned i botten på hudvecket.

Desinfektionslösningar:

* Natrumklorid (receptfritt Apotek)

• Hibitane obstetrisk creme 1 %

• Väteperoxidiösning 3 %

De bruksfärdiga desinfektionslösningarna förs med en doseringsspruta in under förhuden.

Behandlingen upprepas 4-5 gånger med några dagars mellanrum.

Juver tumörer

Många tikar som kommit upp lite i ålder brukar drabbas att juvertumörer. De är i de flesta fall

godartade och behöver i så fall ingen behandling. Upptäcker man knölar i juvren ska man

uppsöka veterinär för att utesluta elakartade tumörbildningar. Vid fynd av elakartade

tumörer brukar man operera bort de delar av juvret som är angripet.

Livmodersinflammation

Denna åkomma drabbar främst medelålders och äldre tikar. Symtomen kan variera

beroende på om livmodermunnen är stängd eller öppen. Är det en öppen

livmoderinflammation märker du det oftast med att tiken dricker och kissar mer.

Ofta har tiken en brunaktig eller varig flytning som luktar illa. Allmäntillståndet kan vara

påverkat med feber och slöhet som följd.

En stängd livmoderinflammation är förloppet ofta mera dramatiskt. Symtomen är ganska lika

men tiken blir ofta kraftigt allmänpåverkad och kan bli helt utslagen i det senare fallet.

Det förekommer inte heller någon flytning, då livmodermunnen är stängd. Man bör vara

extra observant på tiken omkring och efter löpet, då chansen för livmoderinflammation ökar.

Misstänker du att din tik drabbats av livmoderinflammation ska du omedelbart kontakta

veterinär, eftersom tillståndet snabbt kan förvärras.

I de allra flesta fall behöver man operera bort livmodern, och prognosen for ett snabbt

tillfrisknande efter operationen brukar vara god, även för mycket gamla tikar.

Kryptorchism/Monochism

Defekter i testiklarnas nedvandring till pungen leder till att den ena eller båda testiklarna är

belägna i ljumsken eller i bukhålan.

Arvsgången är recessiv och könsbunden (i och med att tikarna inte visar någon defekt).

Arvbarheten är 0,5 - 0,8 (50%-80%). Det är dock så att fler än en enkel gen är involverad.

(Monochid om det bara är en testikel nere och kryptochid när båda inte är nere)

Defekten kan ha lite olika nedärvning i skilda raser.

Ett har de dock alla gemensamt. Om testiklarna blir kvar i bukhålan kommer hanhunden att

bli steril. Han kan då inte nedärva defekten till några avkommor. Därmed är defekten "självrensande"

i avelsarbetet.